Jag har gjort nåt misstag känns det som. Nu när jag tänker på vad ja käner och gjort, så ångrar jag det. Efter allt jag har tänkt, känns det som om jag inte kan lita på dig mera. Så mycket du säger, så lite du bevisar. Jag kan inte klara lögnar har sagt det, men du säger att du säger sanning. Rykten om dig kanske är sann, rykten kan vara sanna ibland. Olika människor säger samma sak. Om du ljuger, varför säger du inte bara det? Så kan jag gå vidare. Om det din "sanning" varför bevisar du inget? Du brukar inte bry dig ett dugg, men jag accepterade det, så nu får jag ta allt skit, jag vet inte vad jag ska göra så att jag inte sårar dig, men du har sårat mig flera gånger, du har fått dom " chanser " du ville ha. Men snart är dom slut om du inte talar sanning och fortsätter med det du gör. Jag kan inte berätta allt för nån vän, för det kommer bli skit. Men jag ska försöka klara allt skit med dig själv, jag börja så jag måste avsluta det, för det här funkar tyvär inte. Jag tänker på mycket, alltså jag känner knappt dig, men börja ändå med nåt skit. ~ tyvär, de funkar inte längre. ~